Göteborgs universitetsbibliotek: Kultur

Kultur

Innehåll

Kulturbegreppet | Kvinnokulturfestivalen | Konst | Litteratur | Musik | Teater | Läs mer |

Kulturbegreppet

Det allmänna vänsteruppsvinget på 1970-talet innebar också en förändring av kulturlivet. Den enskildes kreativitet skulle tas till vara, alla skulle vara delaktiga och inte bara passiva konsumenter. 1974 års kulturpolitiska mål betonade också detta, liksom att kulturen skulle nå ut till alla och att kommersialismens negativa verkningar skulle bekämpas. Detta synsätt var framträdande även inom kvinnorörelsen, såväl inom de traditionella kulturområdena konst, musik och litteratur, som inom det som kallades kvinnokultur. Begreppet är inte entydigt men viktigt var att kulturkampen, liksom den politiska kampen, utmanade det manliga tolkningsmonopolet, när det gällde allt från samhällsvärderingar till kvinnosynen i ord, bild och musik.

Kvinnokulturfestival
Kvinnokulturfestival

Louise Waldén tog tillsammans med Suzanne Osten initiativ till Föreningen Kvinnokultur, som bildades 1975. I programförklaringen proklameras den som en "ideell och partipolitiskt obunden kulturförening, antiimperialistisk, antipatriarkal och antikommersiell". Genom de många skivorna med "kvinnomusik" fick man in royalties, som förvaltades i en projektfond. Denna finns fortfarande kvar och har i över 30 år delat ut stipendier och beviljat lån till projekt som haft svårt att finna finansiärer. "Det är mig veterligt det enda exemplet på att alla de pengar kvinnorörelsen omsatte i kultur- och mediabranschen gick tillbaka till kvinnoprojekt", skrev Louise Waldén syrligt i katalogen till utställningen "Kärlek, makt och systerskap".

 

Kvinnokulturfestivalen


1977 arrangerade "Föreningen Kvinnokultur" en stor Kvinnokulturfestival i Gamla Riksdagshuset. Den varade i tre dagar, engagerade 350 artister och funktionärer och tog emot 5 000 besökare. Här manifesterades alla aspekter av kvinnokulturen; ett mål var att "visa sambandet mellan kvinnokultur - kvinnokamp - politisk kamp." Man gav ut skivan "Kvinnokulturfestivalen" och tidskriften Vi mänskor producerade ett temanummer om kvinnokultur (nr 4 1977). Festivalen ledde också till flera lokala kvinnokulturfestivaler runt om i landet. Föreningens verksamhet fortsatte på 1980-talet med seminarier på olika teman och lokala kvinnokulturföreningar bildades. Några av dessa startade kvinnobokhandlar och -caféer, som Bokcaféet Kvinnfolk i Stockholm och Bröd och rosor i Göteborg. Föreningen inspirerade också till bildandet av Kvinnor för fred, som fortfarande är verksam.

 

Konst

Våren 1975 visade Kulturhuset i Stockholm en utställning med namnet "Kvinnfolk". Den slog ett publikrekord som höll sig länge. Där visades såväl etablerade konstnärer som utställningen "Livegen - eget liv". Fotoutställningen "Arbeta - inte slita ut sig" var en politisk rapport om kvinnors situation i Sverige och delen "Kvinnoarbete - kvinnokultur" gestaltade kvinnors arbete genom ett berg av grå vantar krönt av en färggrann broderad festvante. Utställningens mångfald framgår av katalogens titel "Kvinnfolk : kvinnoarbete, kvinnokultur: historia, debatt, konst".

NUNSKU, Nämnden för svensk konst i utlandet, uppmärksammade svenska kvinnliga konstnärer med vandringsutställningen "5 x 1000 år", där man presenterade Lena Cronqvist, Lenke Rothman, Channa Bankier, Margareta Renberg och Gittan Jönsson. En annan viktig utställning kom 1981, "Vi arbetar för livet" på Liljevalchs i Stockholm.

Margit av Marie Falksten
Margit av Marie Falksten

1977 bildades Sapphos döttrar, ett konstnärskollektiv som fortfarande finns kvar. Grundarna var Lotti Malm, Ulla Nordenskjöld, Bitte Richardsson, Lea Ahmed och Eva Trolin. Andra konstnärer som var aktiva på sjuttiotalet är Marie-Louise De Geer Bergenstråhle (Ekman), Kristina Elander, Marie Falksten, Anne Lidén, Vera Nilsson, Veronika Nygren och Anna Sjödahl.

 

Litteratur


Intresset för kvinnors liv och erfarenheter märktes tydligt i skönlitteraturen. Under 70-talet utgavs en mängd romaner av kvinnliga författare. Termen bekännelselitteratur användes flitigt och av manliga kritiker ofta i nedsättande ton. Böckerna var en sorts utvecklingsromaner uppbyggda på ungefär samma sätt: Den kvinnliga huvudpersonen drabbas av en kris, bearbetar den, kommer till insikt och går vidare mot ett rikare liv. De kvinnliga läsarna slukade dessa böcker och förlagen satsade stort på både svenska och översatta författare. Några av de mest omtalade var Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna, Erica Jongs Rädd att flyga och Marilyn Frenchs Kvinnorummet. Intresset ledde också till nyutgivningar av äldre författare som Moa Martinson, Maria Sandel och Alexandra Kollontay.
Fler exempel finns under avdelningen Lästips.

 

Musik

Musiken, ett traditionellt manligt fält, var också ett område där kvinnorörelsen gjorde inbrytningar. Under 1960-talet hade det funnits några få tjejband, som Plommons och Nursery Rhymes med Marie Selander.


Under sjuttiotalet ville kvinnor skapa sin egen musik och estetik. Det var viktigt att kvinnor själva stod för alla led - komposition, textskrivande, framförande och teknik. Exempel på band är Andra Bullar, Husmoderns Bröst, Häxfeber och Kvinnoväsen. Turid Lundqvist hörde till de mest kända soloartisterna. Ett undantag från regeln att allt skulle göras av kvinnor är alla de sånger som komponerades av Gunnar Edander. Han skrev musiken till många av låtarna i "Sångbok för kvinnor" och på skivorna "Sånger om kvinnor" och "Fabriksflickorna". En reaktion mot Sånger om kvinnor var skivan "Tjejclown", som helt gjordes av kvinnor. Programmet "Spinnrock", som ville lyfta fram musik med "kvinnliga förtecken", gick under sex år i radions P3, producerat av Mia Gerdin.

 

Teater

En av kvinnorörelsens stor teaterframgångar under sjuttiotalet var Margareta Garpes och Suzanne Ostens pjäs "Jösses flickor - befrielsen är nära!". De hade tidigare skrivit pjäserna "Tjejsnack", "Ge mej adressen!" och "Kärleksföreställningen", men "Jösses flickor" blev det stora genombrottet. Pjäsen hade premiär på Stockholms stadsteaters stora scen 1974 och blev genast en succé. Genom kvinnoföreningen Jösses flickor får man följa de svenska kvinnornas historia från 1924 till 1974. Pjäsen sattes upp på flera nordiska scener och sångerna sjöngs på möten och demonstrationer.

Kärleksföreställningen
Kärleksföreställningen

1980 skrev Garpe och Osten en ny pjäs, "Fabriksflickorna : makten och härligheten". Det är en kollektivpjäs om en textilfabrik, arbetets mening och internationell solidaritet. Man samarbetade med fackföreningar och ABF i ett försök att rädda tekoindustrin i Sverige (se mer under avdelningen Arbete). "När vi efter månader av turné - och fulla, upphetsade hus - landade i Stockholm hade det privata, egoistiska, nyliberala 80-talet börjat och intresset för ideologi, jämlikhet och sömmerskors människovärde var nere mot fryspunkten" skrev Margareta Garpe i katalogen till utställningen "Kärlek, makt och systerskap".

 

År 2006 skrev Garpe och Osten tillsammans med Malin Axelsson en fortsättning, "Jösses flickor - återkomsten". Första akten är en förkortad version av ursprungspjäsen, andra akten utspelas på 1990-talet och handlar om den backlash som följde på den andra vågens kvinnorörelse. Pjäsen hade premiär på Stockholms stadsteater och blev också den en stor succé. Många av dem som varit med på 1970-talet såg den, nu tillsammans med sina barn och barnbarn.

Läs mer

1974 års kulturpolitiska mål.
Eliasson, Gun, Feministiskt uppbrott : om 1970-talets temautställningar. - Stockholm, 1998.
Eriksson, Yvonne, Den visualiserade kvinnligheten ur ett feministiskt perspektiv : ett 1970-talsprojekt. - Ingår i: Från modernism till samtidskonst, 2003, s. 47-77.
Fabriksflickorna : makten och härligheten [studiematerial] / [utg. av: ABF ...]. - Stockholm, 1980.
Ganetz, Hillevi, Hennes röster : rocktexter av Turid Lundqvist, Eva Dahlgren och Kajsa Grytt. - Stockholm, 1997. - Diss. - Abstract.
Garpe, Margareta, Osten, Suzanne, Jösses flickor, Kärleksföreställningen : två kvinnopjäser. - Stockholm, 1977.
ÅÅÅ tjejer ... [Ljudupptagning] : musik ur "Sånger om kvinnor" och teaterföreställningarna "Kärleksföreställningen", "Jösses flickor" och "Fabriksflickorna". - Vaxholm, 1993.
Gelin, Cecilia, 6 kvinnor blickar tillbaka. - Ingår i: Hjärtat sitter till vänster, 1998, s. 99-123.
Jakobsson, Maria, I berättarens grepp : en narratologisk studie av feministiskt medvetandehöjande romaner från 1970-talet. - Stockholm, 2005.
Johansson, Birgitta, Befrielsen är nära : feminism och teaterpraktik i Margareta Garpes och Suzanne Ostens 1970-talsteater. - Göteborg, 2006. - Diss. - Abstract.
Konstfeminism : strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag / redaktörer: Anna Nyström ... - Stockholm, 2009.
Svens, Christina, Regi med feministiska förtecken : Suzanne Osten på teatern. - Umeå, 2002. - Diss. - Abstract.
Världen i rörelse. - Ingår i: Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 4, 1997, s. 144-419.

Sidansvarig: Webmaster
Sidan uppdaterades: 2017-04-19 14:27

Utskriftsversion

© Göteborgs universitet
Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen