Göteborgs universitetsbibliotek: Carl Skottsberg (1880-1963)

Carl Skottsberg (1880-1963)

Carl John Fredrik Skottsberg föddes i Karlshamn den 1 december 1880. Efter studentexamen i Stockholm for han till Uppsala universitet för att studera naturvetenskap med inriktning mot botanik och redan som tonåring publicerade han några mindre artiklar om floran på Estlands största ö Saaremaa i Östersjön. År 1900 följde han med geografiprofessorn Axel Hamberg som assistent under dennes årliga fältarbete i Sarekområdet.

Projektet resulterade för Skottsbergs del i en vetenskaplig artikel om en typ av blomväxter i Lappland. Genom detta projekt fick han uppmärksamhet som ett mycket lovande forskarämne i den akademiska miljön i Uppsala. När Otto Nordenskjöld på ett ganska sent stadium eftersökte en botaniker för sin Antarktisexpedition 1901-1903 fick han genom sina kolleger i Uppsala höra talas om Fil. kand. Skottsberg. Denne fick trots att han bara var 20 år och ännu långt från att disputera, följa med på ett äventyr som sedan kom att forma hans livsbana.

Antarktisresan öppnade en helt ny kunskap om växtlighet vid en tidpunkt då den antarktiska forskningen fortfarande stod i början av sin taxonomiska fas. Fartyget Antarctics anhalt vid ett flertal platser i den subantarktiska och antarktiska miljön gav rika möjligheter för Skottsberg som expeditionens botaniker att dokumentera och samla in många av dess okända växtarter – från Falklands/Malvinasöarna, Sydgeorgien, strandområden och berg i en isfri remsa längs den antarktiska halvöns farvatten inklusive Shetlandsöarna, samt in i Eldslandet på Sydamerikas sydspets.

Han gjorde också bottenskrap längs havsbotten för att samla in marinbiologiska specimen i vackra färger som han avbildade. Detta material gav tillräckligt för bearbetning och analys för en doktorsavhandling efter hemkomsten. Avhandlingen (1907) – på tyska – handlade om bruna havsalger i subantarktiska och antarktiska områden. Skottsberg hade talang som konstnär och en del handmålade avbildningar av hans studieobjekt figurerade länge i en klassisk lärobok i botanik. Övrigt insamlat material låg till grund för många vetenskapliga artiklar författade både av honom själv och av andra specialister.

Skottsberg gjorde ett schema där han delade in olika typer av växtlighet efter stora områden som skiljde sig i avseende på temperatur från iskallt till kallt, mindre kallt och milt. Detta schema för vegetativa zoner med hänsyn tagen också till geografiska faktorer som påverkar distribution och anpassning kom senare att förfinas av andra forskare och står sig i stort sett alltjämt. Hans tes att de flesta växter i det antarktiska området har sitt ursprung i frön som transporterats från varmare kontinenter längre norrut har också senare kunnat bekräftas. Den taxonomiska indelning av olika växtarter som Skottsberg gjorde blev en pionjärgärning såtillvida att merparten av hans taxonomiska arbete enligt dagens expertis alltjämt erkänns som giltigt, trots senare forskning med nyare tekniker. Hans tidiga diskussioner angående ursprunget, komposition, och klassificering av växter och deras samspel samt spridningsmönster för olika arter (dvs phytosociologiska och phytogeografiska diskussioner) och definitionen av det ”antarktiska” som begrepp inom botaniken var också värdefulla.

Skottsberg bidrog således avsevärt till den första svenska antarktiska expeditionens framgång. Skottsbergs artiklar om antarktiska och subantarktiska växtarter citeras fortfarande vilket vittnar om den långvariga betydelsen av hans insatser.

Nämnas bör också hur han lyckades rädda valda delar av sina samlingar från fartyget när det förliste i Weddelhavet, genom att släpa dem över den farliga isen till Paulet Island där gruppen fick övervintra i en provisorisk hydda innan de undsattes.

Som docent och expeditionsledare reste Skottsberg åren 1907-1909 tillbaks till Eldslandet och även till Patagonien – den Svenska expeditionen till Magellanländerna - som fortfarande väcker beundran. Han färdades med kajak och på hästrygg och gjorde också en utstickare med en ångare till den ö i Stilla Havet som genom Daniel Defoes bok ibland kallas för Robinson Crusoes ö. Det är en vulkanisk isolerad ö utanför Chiles kust som ingår i ögruppen Juan Fernandez Islands. Där samlade Skottsberg ivrigt in och klassificerade växter, med sin unika flora blev ön en av hans favoritplatser på jorden. Han besökte ön igen 1916-1917 med sin fru Inga Reuter som assistent och återigen 1954.

Förutom att kunna beskriva många nya växtarter kom han också att engagera sig i rörelsen för att skydda hotad flora. Hans legendariska resa har han beskrivit i boken ”Båtfärder och vildmarksridter – minnen från en forskningsfärd genom Patagonien och Eldslandet”. Den kan fortfarande rekommenderas som en guldgruva för alla Patagonienresnärer. I den framkommer ett patos i värnandet om Sydamerikas och Stillahavsområdets unika biotoper som var utsatta för en hård exploatering. Hans ”Till Robinsonön och världens ände” (1918), en illustrerad skrift på över 200 sidor måste också nämnas. På engelska finns Skottsbergs ”The Wilds of Patagonia” (1911), samt ett vackert trebandsverk ”The Natural History of Juan Fernandez and Easter Island” (1920-1956).

Väl tillbaka i Uppsala blev Skottsberg 1909 intendent vid stadens Botaniska museum. Sex år senare fick han uppdraget att planera och organisera en botanisk trädgård vid Änggården i Göteborg, och blev dess första föreståndare 1919, med professors titel. Projektet fullbordades i och med trädgårdens officiella invigning i samband med Göteborgs Jubileumsutställning 1923 när staden firade 300 år. Adressen är Carl Skottsbergs gata 22.

1930 blev han av sakkunniga inte rekommenderad till en efterlängtad ordinarie professur i Uppsala, vilket blev en stor besvikelse för honom, och även en riksskandal. Det goda detta förde med sig för Göteborg var att nu kom den högst kvalificerade botanisten att stanna i denna stad för gott. Mellan 1931 och 1947 var han förbunden med Göteborgs högskola där privata donationsmedel från en av västkuststadens välbärgade mecenater Gustaf Werner användes för att skapa en personlig professur. Skottsberg blev kärnan i en livaktig forskning på det biologiska området med ett omfattande internationellt kontaktnät. På sin tid beskrevs han som Sveriges mest beresta botaniker som hade varit på jordens alla kontinenter för fältarbete, studieresor, föreläsningar och konferenser, och han förde hem många unika växtspecier som befolkar botaniska trädgården.

Genom en ofantligt stor produktion av böcker och artiklar var Skottsberg känd i vida vetenskapliga kretsar. 1950 blev han ”Fellow of the Royal Society of London” (FRS). Som träffsäker och eftertraktad recensent på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings (GHTs) ”Tredje sida” och populärvetenskaplig skribent och föreläsare i många andra sammanhang liksom kulturell radiokrönikor under många år var han också känd hos en bred svensk publik. Ett exempel är hans reportage från exotiska platser såsom Robinson Crusoes ö där han utfört fältarbete (även beskriven i den semi-populära boken på svenska som nämnts ovan).

Många var de som tog intryck av hans ord på riksradion då han i 1940-talet i samband med fyrtioårsdagen av Svenska Sydpolsexpeditionens lyckliga återförening på Snow Hill beskrev fartyget Antarctics undergång, isvandringen till Pauletön (där han var med) under kapten C.A. Larsens ledning, samt övervintringen på denna ö. Radioinslaget är idag en kulturhistorisk skatt.

Skottsbergs namn har avtecknat sig i en stor mängd latinska beteckningar av diverse växtarter, och utanför universitet i Punta Arenas, Chile finns också sedan 1970 Jardin Botanico ”Carl Skottsberg”. Skottsberg Point på Trinity Island i Antarktis är uppkallad efter Skottsberg.

Skottsberg dog 14 juni 1963, 82 år gammal och hans gravplats finns på Östra kyrkogården i Göteborg.

AE

Litteratur

Weimarck, Gunnar ”Carl Skottsberg resenär, forskare, trädgårdsexpert, folkbildare, person Göteborgs botaniska trädgård 2003 (PDF 27 sid.).

Svenskt biografiskt lexikon (artikel av Bengt Jonsell)

Sidansvarig: Webmaster
Sidan uppdaterades: 2017-11-03 10:01

Utskriftsversion

© Göteborgs universitet
Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen