Göteborgs universitetsbibliotek: 1868 års svenska polarexpedition

1868 års svenska polarexpedition

Efter hemkomsten från 1864 års expedition till Spetsbergen dröjde det inte länge förrän Nordenskiöld var i gång med planerna för nästa resa till Arktis. Intresset från statsmakternas sida för den här typen av polarfärder hade avtagit under 1860-talet och Nordenskiöld insåg att han var tvungen att vända sig åt annat håll för att få stöd. Han skriver: ” Efter några misslyckade förkänningar på annat håll, vände jag mig till den för vetenskap, konst och litteratur nitälskande landshöfdingen grefve Ehrensvärd i Göteborg med en framställning af hufvuddragen af min reseplan och med en begäran, att han i Göteborg skulle söka anskaffa de betydeliga penningemedel, som behöfdes till dess utförande.” Albert Ehrensvärd tog sig an saken och fick inom kort ett antal mecenater med namn som Dickson, Ekman, Carnegie m.fl. att gå in som sponsorer för det som skulle bli 1868 års svenska polarexpedition till Spetsbergen.

Efter att med hjälp av Göteborgsmecenaterna ha tryggat expeditionens ekonomi gick förberedelserna för resan nu snabbt och Nordenskiöld kunde till expeditionsfartyg erhålla ångaren Sofia, vilken ursprungligen byggts för posttrafik i Östersjön, men som nu utlånades av staten för polarexpeditionens räkning. De båda expeditionsdeltagarna Theodor Magnus Fries och Carl Nyström skriver i sin skildring: ” Att här i Göteborg, expeditionens - så att säga – vagga, såväl densamma i sin helhet, som dess särskilda medlemmar voro föremål för den hjertligaste välvilja och uppmärksamhet, torde knappast behöfva särskilt anmärkas. Enhvar deltagare i färden skal säkerligen i tacksamt minne bevara de glada dagar, som här tillbragtes, och de många, större och mindre, bevis på välvilja och deltagande, som vi der under rönte”… Men oaktadt all denna gästfrihet och välvilja längtade vi alla ifrigt efter den stund, då vi ändtligen skulle få lemna Götheborg och färden mot norden skulle anträdas. Ändtligen anlände den ångbåt, som medförde det från England förskrifna, oundgängligt nödvändiga skörbjuggspreservativet ’lemonjuice’ (preparerad citronsaft), och ett par timmar derefter lade vi d. 7 Juli kl. 3 em. ut från Götheborgs brygga, helsade af våra på stranden samlade gynnares och vänners hurrarop och lyckönskningar. Kosan stäldes först till Marstrand, der kompass-nålarnes deviation bestämdes; och efter att den från Götheborg medföljande författaren Aug. Blanche på sagda ställe blifvit landsatt, lastad med bref och telegrammer till hemmavarande anhöriga och vänner, och efter att vi af de på stranden församlade badgästerna blifvit helsade med musik och hurrarop, styrde Sofia rakt ut till hafs, och snart sjönko de blånande konturerna af Sveriges kuster ned under horizonten”.

Den vetenskapliga staben bestod av A.E. Nordenskiöld (1832-1901), expeditionsledare och geolog, August Emil Holmgren (1829-1888), zoolog, Anders Johan Malmgren (1834-1897), zoolog och botanist, Fredrik Adam Smitt (1839-1904), zoolog, Sven Berggren (1837-1917), botanist, Theodor Magnus Fries (1832-1913), Selim Lindström (1838-1904), fysiker samt Gustaf Nauckhoff (1847-1919), geolog och mineralog. Fartygschef var kapten Fredrik Wilhelm von Otter (1833-1910) och skeppsläkare Carl Nyström (1839-1913).

Expeditionen anlände via Björnön till Spetsbergen där man under sommaren bedrev ett omfattande vetenskapligt arbete med rika resultat. Förutom botaniska och zoologiska studier utfördes även omfattande geologiska undersökningar i området runt Isfjorden och Kap Thordsen. Under den senare delen av augusti månad befann man sig på nordvästra delen av ögruppen där man ankrade i Kungsfjorden. Härifrån gick man sedan vidare norrut mot Kobbebukta på Danskön och vidare till Smeerenburg på Amsterdamön där resterna av den gamla holländska valfångstindustrin undersöktes. Här delades expeditionen upp i en landbaserad del och en ombord på Sofia vilken skulle bedriva forskningar i havet utanför kusten. Under denna resa nådde Sofia den 19 september 81 grader och 42 minuter nordlig bredd, vilket då var rekord för ett fartyg och man slog därmed William Scoresby’s rekord på 81 grader 30 minuter nordlig bredd från 1806.

Kronoångfartyget SofiaKronoångfartyget Sofia på 81 grader nordlig bredd

Den 4 oktober blev emellertid Sofia skadad av is och man tvingades att gå in i Kungsfjorden på Spetsbergens nordvästkust för att reparera fartyget och då årstiden redan var långt framskriden beslöt man att vända söderut. Den 15 november 1868 kom Sofia med något buckligt skrov och sliten rigg tillbaka till Göteborg.

De vetenskapliga resultaten bestod bl.a. av kartläggningar av norra Isfjorden, Liefdefjorden och Woodfjorden. Man utförde även ett omfattande botaniskt och geologiskt arbete samt gjorde lodningar i det omkringliggande havet vilka indikerade förekomsten av ett djupt polarhav, något som senare bekräftades av Fridtjof Nansen under den norska Fram-expeditionen 1893-1896.

Ramsay Polymoniceae Ramsay, E., "Treasures of the snow : eight flowers from the Arctic regions collected during Swedish polar expeditions", Hamburg, 1882

AL

Litteratur

  1. Fries, Th. M. och Nyström, C. "Svenska polar-expeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia : reseskizzer", Stockholm, 1869
  2. Fries, Th. M. och Nyström, C. "Svenska polar-expeditionen 1868 med kronoångfartyget Sofia : Reseskizzer", Stockholm, 1869.(E-BOK)
  3. Nordenskiöld, A.E. 1868 års svenska polarexpedition, Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling. Vol. 2, sid. 642-657, 1869
  4. Nordenskiöld, A.E. 1868 års svenska polarexpedition, Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling. Vol. 2, sid. 642-657, 1869 (PDF)

Sidansvarig: Webmaster
Sidan uppdaterades: 2014-05-02 14:05

Utskriftsversion

© Göteborgs universitet
Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen