Göteborgs universitetsbibliotek: FRIKULTUR! Utominstitutionella scenkonstgrupper intar Göteborg under 1960 och 70-talen
Webbkarta

FRIKULTUR! Utominstitutionella scenkonstgrupper intar Göteborg under 1960 och 70-talen

Om utställningen

I kölvattnet av 1968 års frigörelseappeller, auktoritetsnedrivning och normupplösning intog fria scenkonstgrupper Göteborg med omnejd. Det var en hårt politiserad tid där “fri” stod för utominstitutionell. Det handlade om att komma åt scenkonstens politiska kraft eller nya konstnärliga uttrycksformer. Friheten var hårt villkorad. Alla kunde skapa, men de ekonomiska resurserna var små. 

De fria grupperna överskred genregränser, intog nya spelplatser, utmanade hierarkier och nådde ny publik. Några grupper växte fram ur vänsterpolitisk studentteater, andra hämtade inspiration i jazzdansens bejakande av kroppen, och åter andra studerade utomlands för att sedan ta experimentell teater till stadens förskolor.

I utställningen finns en tidslinje som ger överblick och kopplar olika scenkonstgrupper till viktiga sammanhang och händelser. Tidslinjen bygger på ett urval och har inte ambitionen att vara heltäckande. Några montrar visar tidigare historieskrivning, politiska publikationer och vår forskning, andra montrar, en tv-skärm, och vid en stol för läsning, ger vi exempel på olika slags arkivmaterial och frågor om historieskapande som projektet arbetat med. En brevlåda finns där besökare kan posta sina tankar och önskningar om framtida frikulturforskning!

Utställningen är producerad av forskningsprojektet Göteborg spelar roll och Göteborgs universitetsbibliotek. Humanistiska biblioteket 13 november 2018 – 9 februari 2019

Vad har skrivits om fria grupper i Göteborg?

Göteborgs teaterverkstad 1968-1978. Göteborg, 1978. (Göteborgs universitetsbibliotek)De fria gruppernas verksamhet står för ett fundamentalt bidrag till mångfalden i Göteborg och den omgivande regionens kulturliv. Trots det riktas relativt liten uppmärksamhet mot stadens och regionens fria scenkonst i inom den teatervetenskapliga och kulturhistoriska forskningen.

Merparten av forskningen om svensk scenkonst har utförts om scenkonst i Stockholm. Forskning om institutioner dominerar men några fria grupper har studerats, exempelvis Pistolteatern, Narren och Fickteatern, Fria proteatern och Pyramiderna. Antologin Teater i Sverige belyser flera aspekter av de fria gruppernas arbete. Några böcker behandlar fria grupper utanför Stockholm, exempelvis Rikard Hooglands studie av regionteatrar och de fria gruppernas position i utvecklingen av 1974-års kulturpolitik.

Bild: Göteborgs teaterverkstad 1968-1978. Göteborg, 1978. (Göteborgs universitetsbibliotek)

Forskningen om Göteborgs fria scenkonst kretsar främst kring institutioner som Stora teatern, Lorensbergsteatern och Stadsteatern med fokus på framgångsrika konstnärer och uppsättningar. Det finns också en mängd årsböcker om institutionerna. Specifikt om fria grupper i Göteborg finns ett fåtal forskningsarbeten. Gunnar Bäck skrev sin avhandling om Larssons teater och Astrid von Rosen har skrivit flera vetenskapliga artiklar om dansgruppen Rubicon. I Ny svensk teaterhistoria III 1900-talets teater skildras några fria teatergrupper i Göteborg översiktligt. Det omfattande verket Teater i Göteborg 1910-1975 slutar när den fria scenkonsten i staden börjar expandera.

De fria grupperna skriver också historia själva. Ett exempel är Lars Jacob Jakobsson och Peter Wahlqvists Nationalboken: den enda sanna skrönan om Nationalteatern (2018). Historia skapas också av utövare i samspel med universitet, som i Sara Engströms samarbete med Sören Larsson I utkanten av teatern: om Sören Larsson (2017). Lis Hellström Sveningsons bidrag till Dansbaren - The Mob without Flash (2017) är ett exempel på hur dans- och teaterkritiker producerar historia.

Studentarbeten bidrar till att historia skapas. Ett exempel är Anna Karlssons masteruppsats Betongfeeling: En studie av Nationalteaterns dramatik (2016). Flera för forskningen användbara rapporter om arkivmaterial från fria grupper har skrivits av Ida Rådegård på Göteborgs stadsmuseum. Digitalt tillgängliga databaser, hemsidor och bloggar bidrar också till att fria gruppers historia skapas och representeras.

Kulturpolitik och tidsanda

Under det sena 1960-talet och 1970-talet skedde en politisering av kulturlivet som sammanfaller med framväxten av fria grupper i Göteborg med omnejd. Det rådde en vänstervind i samhället som genomsyrade både kultur- och utbildningspolitik. Kulturen skulle med fördel skapas i grupp och spridas för att nå alla grupper i samhället.

KUB 69 var en beredning för att utforma ett samlat kulturprogram för Göteborg som antogs 1973. 1974 kom den idag ofta citerade kulturproposition som fastslog att kulturen ska ”motverka kommersialismens negativa skadeverkningar”. Från 1976 arbetade KULF (Kultur i förskolan) för att barn skulle nås av och få skapa kultur.

Bild: Utgångspunkter och mål för ett kommunalt kulturprogram för Göteborg. KUB 69. Göteborg, 1973. (Göteborgs universitetsbibliotek)

Göteborgar’n - Röda Rappet (1976) är ett exempel på politisk satir där fria grupper i förorten polariseras mot ”borgerskapets finkultur”. Spartacusbulletinen drev vänsterfrågor och Göteborgs stad bjöd på DDR-vecka (1979). Även teaterinstitutionerna var aktiva i strävan att sprida kultur till alla. Flotten, Hemmet och Sandlådan (1967-69) på Stadsteatern är exempel på institutionell gruppteater. Utbrytargruppen Nya svenska baletten var inspirerad av gruppteater när den lämnade Stora teatern 1970.

Bild: Röda rappet, 1976:4. (Göteborgs universitetsbibliotek)

Att forska om fria gruppers scenkonst i Göteborg

Den här utställningen tar sin utgångspunkt i ny forskning som kartlägger Göteborgs fria eller utominstitutionella scenkonst. Forskningen undersöker hur arkiv, utövare, allmänhet och akademiska forskare kan samspela för att på olika vis göra reda för de många gruppernas kulturskapande.

I utställningen visas ett axplock av projektets material och resultat från undersökningar inom tidsperioden 1960-80. Någon ambition att ta med all grupper eller föreställningar finns inte. Utställningen vill lyfta fram frågor om relationerna mellan scenkonst, arkivering, demokrati och historieskapande.

Utställningen bygger på forskning från Göteborg spelar roll – fria gruppers scenkonst i Göteborg 1960-2000 (2016-18) finansierat av Anna Ahrenbergs stiftelse och Stiftelsen för scenkonstens historia i Göteborg, samt samverkansprojektet Dansarkiv och digital delaktighet (2016-18) finansierat av Vinnova.   Teaterarkivet vid Göteborgs stadsmuseum hjälper till att samla in och tillgängliggöra material från fria grupper. Kontakta gärna intendent Ida Rådegård om du har frågor om arkivering av material.

Du är välkommen att posta tankar och tips om den fria scenkonsten i brevlådan! Detta tar vi vara på inom det nya projektet Expansion och mångfald: Digital kartläggning och analys av den utominstitutionella scenkonsten i Göteborg 1965–2000 som har beviljats projektbidrag från Vetenskapsrådet.

Cirkeln - besökarens scen

Cirkeln är både en geometrisk figur och en scen. Om du vill: gör eller hitta en cirkel och pröva att placera dig inne i den, eller utanför den på olika sätt. Vad händer om du sitter, ligger, talar, sjunger, eller tänker från olika platser? Fundera gärna över nedanstående frågor i relation till fria gruppers scenkonst och dina egna erfarenheter. Under utställningsperioden kan du posta dina bidrag i brevlådan!

  • Hur påverkar din plats som betraktare – i eller utanför cirkeln – det du ser och upplever?
  • Hur kan den som är teaterforskare och den som är besökare förstå relationen mellan en förfluten scenkonsthändelse och nuet?
  • Vad sker när vårt nu blandas med historiska händelser, och tvärtom: vad sker när svunnen scenkonst får komma till tals i vår tid?
  • Hur förmedlas scenkonstens kunskap mellan generationer och till nya platser?
  • Vems förflutna blir arkiverat. Vem utför arkiveringen, för vem och varför?
  • Vad säger våra arkiv, metodologier, och innehåll om hur vi föreställer oss människorna som kommer att använda dessa arkiv?
  • Hur föreställer vi oss framtiden medan vi bevarar det förflutna?
  • Vem och vad finns med, respektive inte med, i den skrivna scenkonsthistorien?
  • Vilka kroppar, röster, berättelser, och platser har inkluderats respektive uteslutits i historien?
  • Varför ser historien ut som den gör?
  • Vem och vilka har skrivit historien och vilka är de tänkta mottagarna av den?
  • Hur skulle scenkonsthistorien kunna se annorlunda ut?

Tema 1: Kontakten med publiken: från fantasiresor till varvsarbetare

Att engagera, påverka och kunna göra skillnad - allt detta passar in på en mängd olika fria teatergrupper. Några ville stimulera barnens fantasi genom både teaterupplevelser och dockteatertillverkning, medan andra såg behovet av att nå ungdomar där de bor. Några utgick från brännheta politiska frågor, samtidigt som andra använde kroppens möjligheter och fysiska uttryck som utgångspunkt. Här presenterar vi några exempel som alla betonar hur tilltalet är avgörande för att kunna påverka publiken, dock på vitt skilda sätt.

Tema 2: Att skapa arkiv: Teater FEM

Scenkonsten har på grund av sin förgänglighet en komplicerad relation till arkivet som bevarande och förvaltande plats. Många fria grupper finns idag inte representerade i traditionella scenkonstarkiv. Det är viktigt att fria gruppers material tar plats i arkiv som har resurser att ta hand om det och göra det tillgängligt för forskare och andra intresserade. Material som fotografier, programblad, pressklipp, marknadsföringsmaterial, objekt och videoinspelningar utgör värdefulla spår av dåtida händelser och arbetsprocesser. Här visar vi exempel på hur tillgången till ett privat arkiv kan hjälpa oss vidare i forskningen. Pressklipp från dagstidningar och från privata arkiv, tillsammans med material från en intervju med CO Evers bidrar till en rikare bild av Teater FEM.

Tema 3: Att utmana gränser

Genom att utmana traditionella uppdelningar mellan professionella utövare och amatörer, och mellan populärkultur och så kallad “finkultur” kan nya frikulturella sammanhang tydliggöras. Här visar vi litteratur från detta fält och nyupptäkt arkivmaterial från SE-bankens amatörrevy. Revyn startades redan 1958 av bankens teaterförening, men fick från 1974 en mera professionell framtoning. De framgångsrika revyerna The Åssbån Show (1974/75), Kal Porter på Carnegie Hål (1976) och Happy as a Pigbank (1977) sågs av kunder och revykungar som Hagge Geigert och Sten-Åke Cederhök. Dansare från Balettakademien medverkande. Genom detta fick några av de dansare som senare bildade dansgruppen Rubicon yrkesmässig erfarenhet och betalt för sitt arbete.

Bild: Happy as a Pigbank, SE-bankens amatörrevy. 1977. (Barbro Hallgrens arkiv, privat)

Tema 4: Kroppar i arkivet – att frammana dansminnen

Göteborgs teaterhistoria har i liten utsträckning uppmärksammat utominstitutionell dans. Kroppens kunskap är svår att lagra i arkiv – den behöver frammanas och göras levande på olika vis. Genom kroppsligt minnesarbete, samtal, och kartläggning av platser och aktiviteter kan en bild av fri dans växa fram. Det är inte bara dansare och koreografer som har dansminnen, utan även pedagoger, elever, publik, journalister, kulturarbetare med flera kan bidra med värdefull kunskap. Under 1970-talet bildades flera fria dansgrupper, men i institutionernas arkiv finns få eller inga spår av dem. Här visar vi material från Marchant Dance Theatre , Kropp och Själ, Dansmakarna och Rubicon.

Bild: Stoppa inte karnevalen, Marchant Dance Theatre. 1973. (Bo Westerholms arkiv, privat)

Tema 5: Barnen i arkivet

I byråkratiska arkiv finns spår av politikers arbete med strategier för att nå barn och unga med scenkonst. Men på vilka sätt representeras barnens perspektiv i arkivet? Hur har barns erfarenheter, minnen och aktiviteter lagrats och hur kan de frammanas idag? Vad finns kvar av de aktiviteter som fria grupper skapade för barn? På vilka sätt var de fria gruppernas arbete med bild och grafisk form viktigt i samspelet med barn och vuxna? Frågorna öppnar för fortsatt forskning med fokus på barn i relation till fria scenkonstgrupper. Här visar vi material som anknyter till Nationalteaterns Kåldolmar & Kalsipper (föreställning 1974, skiva 1976) och Rubicons dansteater Den svarta och den vita kaninen, som hade premiär på Hjällbo fritidsgård 30 januari 1979 och spelades över 250 gånger på olika platser under de följande åren.

Bild: Den svarta och den vita kaninen, Dansgruppen Rubicon i Hjällbo 1979. Fotograf Lars Persson, 1979.  (3:e Våningens arkiv)

Snabbvägar

Sidansvarig: Webmaster
Sidan uppdaterades: 2018-11-14 09:13

Utskriftsversion

© Göteborgs universitet
Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen