NBSX 1949 - 1952

Norsk-brittisk-svensk expedition till Antarktis

(No. Maudheimexpeditionen, Eng.NBSAE)

Strax efter andra världskriget anordnades en expedition till Antarktis som kom att bli stilbildande för internationellt samarbete inom det internationella geofysiska året (IGY 1957-1958). Det unika var att här samarbetade för första gången i Antarktis forskare från tre olika länder och ett flertal ämnesområden inom ett och samma forskningsprogram.

1. Norge svarade för meteorologi och kartografi
2. Storbritannien för geologi
3. Sverige för glaciologi

NBSX hade en övervintringsgrupp på 15 män och 40 slädhundar. Den leddes av normannen John Giæver. Man använde ett norskt valfångstfartyg Norsel för att nå Dronning Maud Land, den del av Antarktis som Norge tio år tidigare hade gjort anspråk på. Landningsplatsen var en liten bukt i shelfisen, som är en del av inlandsisen som brutit sig loss och flyter på havet.

När båtens last lossats och dragits bort från den farliga höga iskanten några km inåt mot ”land” började man bygga en övervintringsstation (Maudheim) på ett ställe där shelfisen var omkring 300 meter tjock. Först när detta var klart, hundarna kommit på plats och diverse instrument installerats kunde meteorologiska, kartografiska och glaciologiska observationer börja.

Basen användes även som utgångspunkt för små militära spaningsplan i systematiska flygningar sommartid, i syfte att med flygfoton kunna kartlägga kustlinjen och topografin inåt landet. Så skaffades ett underlag för experter i Oslo som sedan ritade om kartan och satte dit norska namn. En del av dessa namn hedrade motståndmän och hemliga organisationer som under andra världskriget förde kamp mot den tyska ockupationen, andra är namn efter deltagare i NBSX eller beteckningar forskarna själva använt för att markera olika platser ute i fältet.

Ett sådant tillfälle var när en blandad geologisk/glaciologisk grupp åkte med hundspann och bandvagnar (s k vesslor eller ”weasels” från andra världskrigets militäröverskott) långt in i Dronning Maud Land för att studera glaciärernas och de uppstickande bergstopparnas (nunatakens) historia.

En seismisk grupp hade ett projekt där de detonerade sprängmedel i snöschakt längs en 610 km lång linje (travers) och på sina instrument läste av ekoljud som studsade tillbaks från ytan på bergsgrunden långt under isfältet. Därmed fick man för första gången någonsin en tydlig och lång subglacial bottenprofil, dvs konturerna på berg och dal under isen.

Två svenska forskare, meteorologen Gösta Liljequist och glaciologen Valter Schytt gjorde stora insatser på sina respektive fält. Liksom sina brittiska kolleger Gordon de Q. Robin, Fred Roots och Charles Swithinbank kom de att bli internationellt framstående forskare.

Resultaten från Maudheimexpeditionen blev också flitigt citerade lång tid efteråt. Schytts borrningar i istäcket, då bland annat en 100 m lång iskärna togs upp ur shelfisen och tolkningarna av resultaten som belyste isens struktur, förändringar och ursprung var ett riktigt pionjärarbete. Drivkraften bakom NBSX var emellertid Hans W:son Ahlmann. Det var han som var den yttersta orsaken till att Liljequist och Schytt hade hamnat där.

Med diplomatisk talang (han blev senare Sveriges ambassadör i Oslo) lyckades Ahlmann dra nytta av efterkrigssituationen. Norge fann det angeläget att medelst vetenskap politiskt markera sin närvaro för att stärka sina anspråk från 1939 på Dronning Maud Land (DML), ett område ofantligt mycket större än Norge själv.

För egen del ville Ahlmann få direkt kunskap om något han sett från tyska flygfoton tagna 1939 över bergskedjor längs DMLs kust.

Wohlthatmassivet Dronning Maud Land
Herrmann, E. "Deutsche Forscher im Südpolarmeer. Bericht von der Deutsche Antarktische Expedition 1938 - 1939", Berlin, 1941

I det vidsträckta islandskapet med uppstickande bergstoppar (nunataks), fann han små isfria områden, liksom oaser i en öken. Denna liknelse fick vissa dagstidningar att sprida rykten om att det kunde finnas okända varma platser i Antarktis – någon ritade till och med in kameler. Ahlmanns kontroversiella idé var dock inte fullt så dramatisk. Han var ute efter bevis på eventuella klimatförändringar motsvarande vad han hade sett under flera expeditioner på norra halvklotet . Efter den stora expeditionen 1931 hade han återigen varit i Spetsbergen 1934, på Island ett par gånger 1936-38 och på Grönland 1939-40.

Frågan var nu om dylika fenomen i så fall hängde ihop – dvs fanns det över långa tider i jordens historia kopplingar mellan förändringar i klimatet kring nord och sydpolerna? Hypotesen om ev ”klimatförbättring”, som man kallade det på 30- och 40-talet, i Antarktis fick förkastas på basis av de rön Schytt och Swithinbank fick fram. Frågan om kopplingar i klimatväxlingar i global skala på jordklotet kvarstår dock och har blivit högst aktuell för dagens forskare. De som ägnar sig åt den kallas paleoklimatologer. De använder numera snabba datorer när de tittar i backspegeln och kör modeller för att simulera gångna tiders klimat och sedan kör dem framåt bortom nutiden in i framtiden. Information om hur temperaturen och mängden av koldioxid i luften såg ut långt tillbaka i tiden fås bland annat ur kilometerlånga iskärnor från både Grönland och Antarktis. De stora isfälten är naturens ”arkiv” som iskärnanalysens danska pionjär Willi Dansgaard kallar dem. I sig själv är de tysta, men genom mätning i fält, bearbetning i laboratorier och tolkning med hjälp av modeller får forskarna isen att tala. NBSX är en del av en tidig episod i denna moderna vetenskapens historia.

AE

Litteratur och länk

1. Giæver, J., Schytt, V. "Antarktisboken. Med Norsel till Maudheim och Antarktis. Den Norsk-brittisk-svenska vetenskapliga expeditionen till Antarktis 1949-1952", Stockholm, 1952
2. Giaever, J., "The white desert : the official account of the Norwegian-British-Swedish Antarctic expedition", London, 1954
3. Lewander, L. The Political Dimensions of the Norwegian-British-Swedish Expedition to Antarctica (NBSX) 1949-52” in Berichte zur Polar und Meeresforschung 560, s.123-141, 2007
4. Lewander, L. Den norsk - brittisk - svenska expeditionens okända sidor 1949-1952, s. 153-177, Ymer, 2009
5. Swithinbank, C. "Foothold on Antarctica. The First International Expedition (1949-1952) Through the Eyes of its Youngest Member", Lewes, 1993
6. Se även Norwegian-British-Swedish Antarctic Expedition, 1949-1952 (SPRI)